att träna för funktionen
Hörrni, kära ni. När tränade ni för funktionen senast? Jag tror många av er kanske redan gör det, men resten av oss? När tänkte vi så sist? För ja, jag är också en av oss som inte alltid tänker på det.
Mycket träning idag handlar ju om att vara snygg. Vi vill se ut på ett visst sätt och forma våra kroppar till ett utseendemässigt mål för att det är något vi är missnöjda med. Men vad hände med den där fantastiska funktionen kroppen har? Den där lilla funktionen där den orkar ta med oss ut på alla våra galna äventyr. Den där kroppen som orkar vilda lekar som barn med trädklättring och pulkaåkning, den där kroppen som klarar vansinniga festnätter med alldeles för långa vägar hem och alldeles för många efterfester att besöka, den där kroppen som får oss att resa, som får oss att cykla några spontana mil eller vandra upp för den högsta kullen/berget/backen vi kan hitta bara för att sitta sida vid sida med den bästa människan vi kan tänka oss och se på utsikten, den där kroppen som orkar bära ett barn, den där kroppen som orkar sena nätter, vak, korta sovstunder och konstant lek om dagarna när barnen är små, den där kroppen som orkar rodda ett familjeliv och ett socialt liv och ett träningsliv, den där kroppen som åldras med värdighet och som in i det sista vill att du ska kunna fungera helt på egen hand. När tränade vi för dens skull sist?
När tänkte vi senast att jag vill vara stark, jag ska kunna orka allt jag vill och lite till?
Ofta hör jag idag folk som säger att de inte behöver eller vill träna specifika muskelgrupper eller typer av träning för att det inte är något de gillar, vill ha mer av, eller behöver för att uppnå sina mål. Som att tjejer, om jag ska generallisera det otroligt hårt, sällan gillar att träna armar och bröst för att "det inte är något de vill fokusera på". Och att killar, även här väldigt generaliserande, inte gillar konditionsträning för att "man blir så tunn av det". Men vet ni vad? Vilken tjej vill inte ha starka armar som orkar bära saker, som orkar lyfta sig själv, som orkar bära ett barn, som orkar klättra i träd och berg, som orkar upptäcka världen? Vilken kille vill inte ha ett flås som gör att han orkar vara igång hela dagen, vara spontan med sina vänner, hänga med på äventyr, ta en spontan kanottur längs närmsta å, prova mountainbike, leka med sina barn flera timmar i sträck och hänga med i deras tempo, vara pigg och alert på jobbet. Jag generaliserar hårt här för att vi ska se ytterligheter. Det finns självklart ni läsare som inte tänker såhär, men det jag pratar om är en norm jag upplever och som jag vill bryta. Viktigt att påpeka för att undvika missförstånd.
Så nästa gång, är det verkligen bara "bulkiga armar" eller den "dödstråkiga löpturen" du missar genom att utesluta vissa delar av din funktionallitet ur din träningsrutin?
