mer mellis åt folket
Jag trillade över en väldigt bra text av PT-Fia angående det här med mellanmål för några veckor sedan. Sen dess har jag funderat på det väldigt mycket och det har även fått mig att se på det hela väldigt annorlunda - på ett positivt sätt.
Personligen har jag alltid varit väldigt beroende av mellanmål. Jag har alltid haft ett extremt känsligt blodsocker som krävt att jag hållit efter det med mellanmål och en regelbundenhet som nästan kan framstå som löjlig eller manisk, men som för mig varit nödvändigt. På senare år har jag, förutom det känsliga blodsockret, fått en besvärlig mage som även den kräver en löjlig regelbundenhet när det kommer till mat.
Med trots dessa behov är jag duktig på att slarva, vilket ju självklart resulterar i att jag antingen får kanonont i magen, blir grinig eller äter upp hela köket. Inget av det är särskilt kul. Men så kom jag som sagt över Fias inlägg där hon delade med sig av tanken om att det alltid är bra att äta mellanmål, även om det är lite närmare till nästa måltid än vad man egentligen skulle ha önskat. Och vet ni vad? Detta tänk har hjälpt mig något enormt. Varje gång jag känt att det blir för nära lunchen eller middagen de senaste veckorna har jag tänkt på Fias kloka ord och ätit mitt mellis ändå. Och självklart har jag varit en gladare mig med mindre magont än jag hade varit om jag hade fortsatt i mina gamla spår.
Så därför ville jag dela denna tanke med er. Och med det säga att ett mellanmål alltid är en bra idé. Oavsett om det är en timme eller tre timmar kvar till nästa stora måltid. Ät mellis. Om inte jag har kunnat motivera er tillräckligt så kan vi ju alltid repetera några snabba fakta alla egentligen redan vet om mellanmål: det hjälper oss att stabilisera vårt blodsocker och hålla en jämn nivå under hela dagen, det håller igång magen och vi kan slippa en del av våra magbesvär, det ger oss ett gladare humör, det hjälper oss att inte överäta vid nästa måltid pga för stor hunger, och med anledning av föregående hjälper det oss alltså att inte få i oss allt för mycket energi som vi kanske inte kan göra av med (om man nu vill se en energimängdsaspekt i det hela), samt att det hjälper oss att orka mer och att göra mer genomtänkta val under dagen.
