Team Hälsa

Vi är duktiga på att vara sjuka. Och i många fall hjälper en diagnos oss. På så sätt kan vi ju få hjälp. Och i dagsläget är bland annat kostrelaterade överkänsligheter ganska poppis att bli utredd för. Men något vi fortfarande har svårt att acceptera att det finns flera stadier inom är kategorin ätstörningar.

 

För det är ju så att man kan lida av en ätstörning utan att det syns. Dessutom blir ätstörda väldigt duktiga på att dölja att de faktiskt är sjuka. Och framförallt blir de duktiga på att dölja att de kanske egentligen lider av detta. En gren i ätstörningsträdet är diagnosen ortorexi, som, om jag minns rätt, inte är klassad som en sjukdom än, utan som just en diagnos. För den som inte är bekant med ortorexi så är det ett beteende med mansik hälsosamhet. Alltså där man är så hälsosam att det inte är hälsosamt längre. Och det jag vill visa här är hur lätt det är att falla dit.

 

Som jag har nämnt i tidigare inlägg är inte fysisk aktivitet något vi ska behöva tvinga oss till eller som ska vara jobbigt och kännas som ett måste. Det ska vara något naturligt, men är tyvärr inte det i dag pga hur samhället har utvecklats. Och i denna utveckling har vi utvecklat en hälsotrend som är allt annat än hälsosam för många. Och just ortorexi är inte alltid så enkelt att upptäcka. Det finns många argument till varför man beter sig som man gör som låter vettiga. Bara ett sådant argument som att man har mål och vill göra en livsstilsförändring är svårt att säga emot som utomstående. Men eftersom det är svårt för nära och kära att upptäcka kanske vi kan börja gå tillbaka till oss själva. Att reagera starkt, panikartat eller få arg-känslor över att missa ett planerat träningspass eller inte kunna äta så nyttigt som man vill är ett bra varningstecken. Så klart att vi ska ha mål och planer med vår träning, och vårt liv över lag, men när kost och träning blir ett problem är det inte längre ett bra mål. Vi ska kunna inse att istället köra det där stenhårda passet så träffar jag en vän jag inte sett på länge idag. Främjar inte det också på något vis min hälsa? Och jo, självklart gör det det. Eller att man känner att hela kroppen skriker av träningsvärk och att sätta sig på en stol är ett evighetsuppdrag eller att ta sig ur sängen är en omöjlighet? Då kanske det är dags att inte träna stenhårt just den dagen. Men det finns mycket annat fint vi kan göra istället. Att vi äter ute och vi får dressing på salladen, är det verkligen hela världen? Eller att farmor bjuder på de där underbara bullarna, som du "egentligen inte får äta", vore det så hemskt att äta en och njuta av den?

 

Felet blir när vi förbjuder oss saker. Vi måste ha en balans mellan kost, träning, fysisk aktivitet, sömn, och vardagslivet. Vi måste förstå att vi inte kan ha orimliga gränser, för vi är inte mer än människor. Och framförallt måste vi inse att mål tar tid att uppnå. Rom byggdes inte på en dag, vet ni. Vill du vara i toppform till sommaren? Bli inte besviken om du inte når fram till din målbild på de här tre månaderna som är kvar, utan inse hur långt du har kommit. Du har ett helt år kvar till nästa sommar och kan se ännu större skillnad fram till dess om du vill. Men varför inte leva efter devisen fit for summer? How about healthy for life? Vi ska leva ett helt liv. Stressa inte över sådant du inte kan förändra och njut av allt det fina runt dig. Kost och träning ska inte vara något jobbigt och tvångsmässigt, det ska vara något njutningsfullt. 

 

Därför hoppas jag att ortorexi är just en trendig sjukdom som snart kommer övervinnas. För vi förtjänar så mycket mer än att styras under våra hjärnspöken och orimliga tankar.