Prioritera
Någonting vi idag verkar vara väldigt bra på är att vilja göra någonting åt precis allting som inte fungerar i våra liv. Så fort något går fel eller inte blir som vi vill, då måste vi ändra på det till något som vi faktiskt kan hantera eller få det till något positivt.
Men det går inte alltid.
Och detta är viktigt att komma ihåg. För vi kan inte alltid ändra på allting. Vi är varken gudar eller superhjältar. Inte heller är vi ödets mästare. Ur ett hälsoperspektiv kan det här beteendet även leda till otroligt mycket inre stress. En stress vi kanske inte ens tänker på eller lägger märke till förrän det är alldeles för sent.
Det kan hända mycket som vi inte har någon kontroll över. Och det är kanske inte meningen att vi ska kunna kontrollera allting heller. Vi får skador. Vi blir sjuka. Nära och kära råkar ut för saker. Vi själva råkar ut för saker. Och det är jobbigt. Riktigt brutalt jobbigt vissa gånger. Men det bästa vi kan göra är att inte försöka få det ogjort. Att försöka acceptera läget och kämpa på så gott vi kan så länge.
Självklart får vi vara ledsna. Även det är en del av livet. Och vi kommer må mycket bättre om vi får ventilera våra känslor mer. Ingen orkar vara positiv, sprudlande och glad konstant varje sekund av varje dag. Även om vi helst är så, så måste vi inse att vi inte är övermänniskor att vi behöver ladda om batterierna genom att vara låga ibland.
Råkar du ut för en förkylning när du är igång som bäst med träningen? Får du en oväntad skada? Det bästa vi kan göra här är verkligen att acceptera det. Att försöka påskynda något genom att träna lite ändå, för det kan väl inte skada att vara aktiv? är bland det sämsta vi kan göra. Lyssna på kroppen, den är i behov av vila och näring för att kunna läka snabbare. Vi får se det som ett tillfälle att längta lite extra till träningen och det vardagliga, lite enklare livet där vi är friska och hela. Och värdesätt sedan när vi faktiskt är friska igen. Det är så enkelt att ta för givet att vi får vara just friska och hela livet ut, men allas verklighet ser inte ut så.
Jag bråkar just nu med ett knä som inte alls vill samarbeta. Men istället för att gå ut och springa en mil första dagen det känns bättre,
vilar jag lite extra och vill få det så helt som det bara går. Jag gör annat jag mår bra när jag inte kan träna, som är bland det roligaste jag vet. Men jag har accepterat att mitt liv får se ut såhär just nu. Om det är en vecka eller månad vet jag inte. Att jag förmodligen borde söka läkare är även det något jag ska ta tag i. Men istället för att gräva ned mig och tycka synd om mig själv har jag valt att vara glad. Det är sånt här som händer. Jag var självklart lite ledsen första dagen för att det gjorde ont och satte lite käppar i mina hjul, men jag kan inte trolla och göra mig själv bra. Så istället för att skapa ännu en stress (skadan är stress nog för kroppen) njuter jag av allt det andra fina som livet har att ge. Som att det efter en vecka full av regn och tunga moln idag är soligt hos mig och att jag kunde gå ut och se solen och få lite frisk luft efter en mysig morgon med läsning i sängen.
Bryt ihop och kom igen. En klyscha vi kanske hört ganska många gånger. Men den är trots allt sann. Det är okej att vara ledsen, men det är inte hållbart och vi mår inte bättre av att vara ledsen jämt eller alldeles för länge. Och även om det känns motigt just nu. Försök hitta något litet i dagen att le åt. Le en extra gång åt livet, för det är ganska fantastiskt ändå.
