Är jag trött och sliten eller lat och bekväm?
Vi har tidigare pratat om att lyssna till sin dagsform och vad kroppen säger och känner inför den träning man förmodligen har planerat. Men ibland är det faktiskt inte kroppen som säger ifrån, det är huvudet.
Skillnaden mellan att vara riktigt sliten eller bara allmänt bekväm kan ibland vara hårfin och kännas extremt lika. Det handlar alltså om att det kan röra psykisk trötthet eller fysisk trötthet. En psykisk trötthet sitter enbart i psyket och är något vi kan övervinna. Det är inte kroppen och musklerna som säger ifrån, utan huvudet och kanske även viljan. Vi kan ha haft en lång dag i skolan eller på jobbet och orkar inte hålla det fokus som krävs för att pusha oss själva det där lilla extra.
En fysisk trötthet sitter däremot i kroppen och är något vi bör lyssna till, då vi annars kan överbelasta musklerna. Men det betyder inte att vi inte kan göra något annat. Är träningsvärken för jobbig eller har du tränat varje dag i en vecka i streck? Ja, då kanske kroppen är trött. Belöna den med en skön promenad i härligt tempo och en extra lång dusch eller ett extra gott och mysigt kvällsfika framför favoritserien.
Men låt dig inte luras. Vi blir lätt bekväma. Vi behöver inte komma iväg och genomföra vår träning varje gång, men risken att hamna i en ond cirkel där du tillåter dig själv att bli för bekväm. Ibland behöver man en rejäl spark där bak för att komma iväg. För rörelse, träning och aktivitet är trots allt något vi alla behöver och mår bra av. Hitta det som passar dig bäst och som gör att du inte kommer med bortförklaringar och eftertänksamhet angående om du orkar eller inte. Träning ska vara så roligt och härligt att du längtar till nästa pass redan innan det föregående är slut!
Känslan jag har i den här bilden är alltid det som får mig att ge mig ut på en löprunda. Det är få saker som ger mig så otroligt mycket glädje som löpning. Det bästa är en tidig höstmorgon med sol och krispig, sval luft. Jag är en så mycket bättre människa efter ett sådant pass. Löpning är en av de mest kravlösa träningsformerna jag ägnar mig åt, just för att jag tillåter mig att vara bara jag och musiken. Benen får springa så sakta eller fort de orkar. Men ibland måste jag ge mig själv en mental push för att orka hålla det önskade tempot eller ta den där distansen jag längtat efter. Huvudet försöker ibland lura mig att jag är tröttare eller färdig tidigare än vad jag egentligen är. Men känslan när man vinner en sån fight är ju även den rätt oslagbar.